Pavis blogg

In the case of Assange we have two separate issues:

1. If he is not sent to Sweden to face accusation for sex offences, then we have reason to question the legal system from a safety-perspective of victims of sexual assault.
2. If he is sent from Sweden to the US we will have to question the whole legal system from the perspective of the safety of information flows, democracy and human rights.

To all of you conspirators out there: I will participate in a world wide rally against my own government and the international system if he is sent from here to the US. But you have to understand that he has to face the accusations made against him first.

Stop glorifying Assange. A giant good deed, with the founding of Wikileaks, does not give you free access to women’s bodies. Therefore the accusations need to be tested.

I hope all of you can see these major differences between the cases of justice.

Två olika saker:

1. Om han inte kommer hit och ställs till svars för anklagelserna för våldtäkt slutar jag tro på rättsväsendet och kvinnans rättigheter.
2. Om han härifrån skickas till USA då slutar jag tro på rättsväsendet och människans rättigheter.

Hörnini alla konspiratörer där ute. Om han från Sverige skickas till USA är jag med och skriker på gatan, ifrågasätter demokratin, informationsflödet och individens trygghet. Men jag hoppas att ni förstår att våldtäktsanklagelserna måste prövas.

Sluta glorifiera den där vithåriga mannen. En gigantisk god gärning med grundandet av Wikileaks tar inte bort påtvingandet av sex på en annan individ.

Världen är inte Super Mario.

Jag skulle dö inom ett år. Det var vad jag drömde. Trots den massiva ångesten i drömmen accepterade jag det. Vi ska ju alla dö.

I dagens DN fanns en artikel om en kvinna som levt med obotlig cancer ett tag. 

Någonstans i allt detta allvarliga finns det en hjälp till att prioritera. Att välja något annat när allt det ytliga och alla kulturella måsten konsumerar ens tid.

Att välja att anstränga sig lite mer till att vara en bättre människa.

-Sen när blev frihandel en religion?

Kan vi lägga av med frihandelskyrkan och börja titta på emipirn snart? Börja bygga system som inte bara grundas i någon slags “tro” utan på principer som typ mänskliga rättigheter och hyggliga levnadsstandarder till alla. Kan vara bra.

Det är skillnad på individ och struktur. 

Individerna i detta fallet är fantastiskt kreativa och duktiga människor som jag har fått äran att lära känna. Ni har lärt mig mycket och jag hoppas att vår vänskap inte tar slut här utan fortsätter. Jag vet att många av er är arga och riktar det mot mig, men det är inte er jag kritiserar. Jag vet att ni har bett om uppdelningen lika lite som jag.

Strukturen är att hur vi är födda begränsar eller främjar vad vi kan göra. Det kanske är svårt att förstå men på Uppsala universitet mötte jag, som kvinna med invandrade arbetarföräldrar, för första gången begränsningar som beror på saker jag inte kan kontrollera. Helt enkelt att kvinnor går till vänster och männen till höger.

Att jag pekar ut denna struktur ingen av oss har skapat men som vi lever i dagligen, gör att ni kanske tror att det är er jag kritiserar. Jag vill här förtydliga att jag inte är ute efter er som individer.

Däremot vill jag ha argument för en struktur vi lever i och upprätthåller. Med vettiga argument kan vi redogöra för våra olika ståndpunkter i frågan. Jag har uppfattat argumenten som följande:

1. Det är män i sällskapen för att det är ett herrsällskap.
2. Det är en tradition.
3. Män vill leka med män. (Ergo: män vill inte ha med kvinnor)
4. Kvinnor gör likadant genom att utesluta män.
5. Män och kvinnor är biologiskt olika.

Jag vill uppmuntra er till att fortsätta diskutera detta. Det är både bra och viktigt och tyder på att samhället och akademien är levande.

Med vettiga argument för strukturen kan jag leva med den.

“When the facts change, I change my mind. What do you do Sir?” -Keynes

De vita i Sydafrika brukade ha så fruktansvärt kul i hop så en dag bestämde de sig för att ställa upp med en stor föreställning för allmänheten. Den internationella publiken strömmade in och även de svarta fick komma och se på hur de vita spelade upp sin världsbild på scenen. 

De hade kul, de hade slitit för att tillsammans göra detta möjligt, deras sammanhållning hade vuxit och känslan över att vara en del av ett sammanhang var oöverträfflig. De lyckades och det blev en succé.

En svart person vid namn Tsenge var så otroligt stolt över sina vita vänner. Efter en föreställning gick denne fram för att gratulera sina vänner. Det var ett stort gäng som stod samlade, som dunkade varandra över ryggen av stolthet. Tsenge kände inte alla dessa individer men gick ändå fram med sina gratulationer och sina lovord. 

Grattis mina vänner och ni andra! Det var fruktansvärt kul att se er där på scenen. Jag är så otroligt imponerad över att ni har lyckats åstadkomma det där tillsammans, ni verkar ha så roligt ihop allesammans.

Tsenge, som själv är intresserad av sammanhållning, föreställningar och att ha roligt med nya och gamla vänner tog mod till sig och frågade:

Det är verkligen kul att se er ihop. Jag är själv en duktig spexare och är intresserad av fest, skulle det inte kunna vara så att jag får vara med och bidra till nästa föreställning om några år?

Stämningen blev tryckt. Trots att Apartheid avskaffades för flera år sedan så påstår sig teatergruppen, som bildades under apartheiregimen, att de vill bevara gamla traditioner och bara ta in vita i sin grupp. De gör ingenting olagligt genom detta, det enda de vita gör är att ha roligt tillsammans. Vad är det för fel med att ha roligt ihop?

Deras grupp får stöd till föreställningen från stora företag där vita sitter i ledningarna, de vitas vänner och släktingar strömmar in för att se föreställningen och deras show prisas av andra vita i tidningar och även undersökts av svarta.

Tsenge ser däremot inte problemet med att han skulle vara med och delta i gemenskapen. Tsenge uppfyller alla de andra kriterierna för att kunna vara med och ha kul ihop. Många av Tsenges vänner är med, han är intresserad av teater, han är riktigt begåvad på att måla och skapa, vad är då problemet?

Argumenten lyder: svarta kan ju starta en egen teatergrupp. Det är inget fel med att vita har kul ihop utan svarta. Om svarta skulle vara med skulle det inte bli samma sak i teatergruppen.

Men problemet är: att det inte ska spela någon roll ifall man är svart eller vit. Det ska aldrig spela någon roll i dagens moderna samhälle. Vilken hudfärg du har ska aldrig begränsa eller förenkla din väg. Det tråkiga är att det just nu gör det.

Men som länkarna i texten antytt handlar det inte om hudfärg i Sydafrika, utan snarare om kön i Uppsala, Sverige.

• Som kvinna får du inte vara med i Juvenalorden bara för att du har fel kön.
• Om du är kvinna får du glatt sälla dig till en åskådarposition och du uppmuntras av dina manliga vänner att drömma om ett sällskap med spexiga kvinnor.

Det mest frustrerande är att det inte råder någon debatt. I teorin får vi lära oss att det inte spelar någon roll om du är kvinna eller man, till och med bolagsstyrelser borde ta hänsyn till könsfördelningen. På Universitetsnivå ska du däremot vara nöjd och glad med att sorteras in i grupper baserat på ditt kön. 

Är det inte dags att förändra detta?